onsdag 31 december 2014

Frusna ögonblick nyårsafton 2014

Fruset galleri

Ängsblommor i is
Meningen med vintern är nog vår längtan efter juni.


Flugsvamp i is
I det stilla och frusna föds tankar som kan förändra livet.


Pion i is
Vi behöver omfamna all tid, även de grå måndagarna.


Penséer i is
Ett liv är en ljusglimt långt, när vi inser det händer något med oss och tiden.

Hyacinter i is
Snart är det jul igen. Det är det alltid.

måndag 29 december 2014

Tiden är en hungrig varg

Tiden är en hungrig varg. Tiden glufsar med sina stora käftar och plötsligt är dagarna uppslukade och åren har gått. Omtöcknade står vi där och undrar vad som hände när det nya året närmar sig. Det finns visserligen små trick att hejda den hungriga vargen, även om kampen kan tyckas fruktlös. Träning, bra mat och kärlek är rätt bra knep. Ett annat är att omhulda tiden, få den att gå långsammare genom att leva långsammare. Inom kinesiska filosofier har man länge känt till sambandet mellan hastighet och uppfattning av tid. Tiden går nämligen fortare när vi rör oss fort och skyndar. Nu för tiden upplever vi mer på en vecka än vad våra förfäder upplevde under ett helt liv.Varje minut bokas upp med upplevelser – för vi vill ju faktiskt leva! Priset vi betalar är att tiden går ifrån oss. Varför jäktar vi då på tiden, knuffar den framåt liksom. Frestar den hungriga vargen. Vi kan inte vara i ögonblicken utan vill flåsa vidare och vidare. På allt detta tänker jag när jag utmattad mitt i julhelgen ser hur butikerna inte fort nog kan skynda på tiden. Julsaker och julblommor reas och in kommer semlor, blomsterfröer och påskris. Skynda, skynda det är så bråttom till tidens ände…


fredag 26 december 2014

Ensam på Jordens yta vill man inte stå

Man kan sällan älska en hel människa, inte dyrka alla egenskaper, karaktärsdrag och egendomligheter. Inte ens den eller de människor som står en allra närmast.  För varje människa är ett världshav med grund och bränningar, det gäller att segla varligt för att kunna njuta av resan. Ofta är vi människor faktiskt rätt bra på det, att överse och ha fördragsamhet, speciellt (allra mest speciellt!) med barn som kan vara så odrägliga, men vi vet att de kan inte bättre än så. Mot vuxna är vi hårdare och mer dömande, (med rätta?!) och kan reta upp oss på egenheter och småsaker så till den milda grad att vi börjar förakta och glida isär. Ibland när jag hamnar i ett känsloläge av irritation och eldfängdhet mot en människas egenskaper och känner hur lätt det är att fastna där – i den nedåt stupande irritationsspiralen – då tvingar jag mig att vända fokus och rabbla och betänka alla goda egenskaper som finns. Istället. Kanske på omtänksamheten, humorn och klokheten. När jag gör det mitt i irritationen lättar det och det ljusnar. Om man bara kunde älska det perfekta skulle man stå ensam på Jordens yta…
En mycket närstående vän som betyder så mycket för mig kan såra mig. Djupt. För det mesta umgås vi mycket och hon är både förstående och genomsympatisk, men rätt som det är, är jag inte så viktig för henne. Hon blir oåtkomlig och rent av arrogant och vänder mig ryggen utan att ens märka hur mycket det sårar mig. Då gäller att meditera på hennes goda egenskaper för att inte spricka av förbittring. Hon heter tindra och är vår katt…

lördag 13 december 2014

Grön julkalender - Kidneypaj och frusna minnen

Frusna ögonblick
Ibland kan man fundera över minnet, människans bank med skärvor som speglar tiden. Man säger att allt man varit med finns lagrat i kroppen. Allt finns! Så förunderligt och magiskt. Då och då kan jag möta någon, kanske på Ica eller gymmet, som påstår att vi känner varandra. Från förr. Först är allt svart och naket, men så någonstans bland hjärnvindlingar och synapser börjar det snurra, som datorn när den hängt sig, och plötsligt växer något fram jag inte hade en aning om tio sekunder tidigare, Jag minns en människa, en röst och skärva ur tiden. Just så är mitt minne, inte hela filmer utan bara korta klipp: Äggen i redena hos farmor. Klippdockor hos barndomsvännen. Metallgirlanger i taket på julafton. En enhandslyra i brännboll. Ett knytnävsslag i magen av klassens busfrö. En seger i skolmästerskapen. Äckliga stuvade makaroner vid ett blått köksbord. Nya skor i Falkenberg...Frusna ögonblick...

Frusna hyacinter

Dagens gröna rätt - Kidneypaj med fikon och getost
Röda kidneybönor påminner i formen om njurar, därav namnet. Bönor ihop med söta fikon är ett lyckligt äktenskap som ger massor med protein och mineraler! Mums på julbuffén!

Pajskal
2 dl siktat dinkelvetemjöl eller ekologiskt vetemjöl
2 dl durumvetemjöl, ett solgult och proteinrikt vetemjöl
90 g smör
1 ägg
2 msk vatten

1. Rör snabbt ihop alla ingredienser för hand eller i matberedare.
2. Kavla ut en cirka 30 cm stor rundel och lägg i en ugnsfast form. Ställ pajskalet i frysen 30 - 60 minuter så glider inte pajskalet ned under gräddningen.

Fyllning
3 röda, finhackade lökar
3 finhackade vitlöksklyftor
2 - 3 msk rapsolja till stekning

1 förpackning krossade tomater, cirka 500 g
1 - 2 msk vegetarisk buljongpulver eller en tärning
400 g röda kidneybönor (konserverade eller torkade som man kokat själv)
250 g cocktailtomater i halvor
150 g  torkade och grovt hackade fikon
150 g färska spenatblad
 3 msk vetemjöl till redning

150 g getost i bitar
1 dl örtkryddor, färska eller djupfrysta
(salt och peppar)
ca 100 g riven julost

1. Tag fram pajskalet ur frysen och förgrädda det i 200 grader cirka 10 - 12 minuter. Tag ut det ur ugnen.
2. Stek all lök i rapsolja i en stor stekpanna.
3. Rör ned krossade tomater, buljong, kidneybönor, tomater, fikon och spenatblad och pudra över vetemjölet. Låt allt koka samman tills det tjocknar lite.
4. Rör ned getost, örtkryddor och salta och peppra eventuellt.
5. Strö över riven ost och grädda i 200 grader cirka 25 minuter.





fredag 12 december 2014

Gröna julkalendern - Lussekatter med klös

Katten är ett litet vilddjur som bor hos oss människor. Inget annat husdjur kommer och går som det vill, alla andra domesticerade husdjur är på något sätt inhägnade eller bundna. Egentligen är det  vi som bor hos katten, vi är dess butler, serverar mat som den rynkar nosen åt, vi öppnar dörrar, servar med hälsokontroller, leksaker och mysiga sovplatser. Vår huskatt Tindra tillhör katternas bourgeoisie, hon är en högdragen och alldeles ljuvlig liten varelse. Men alla som äger (är ägda av) en katt vet hur egensinniga de är. Tindra tycker inte om nymodigheter. För över ett år sedan köpte vi en soffa, den vägrar hon ännu att gå upp i precis som hon går runt den nya ryamattan. (Som vi trodde hon skulle älska.) När vi målade om vår trappa och satte dit en bit matta på varje steg vägrade hon att gå på dem utan tryckte sig utefter räcket för att gå på den delen av trappsteget som inte hade någon matta. Hon känner inte det minsta skuld när hon torterar en skogsmus eller vrider nacken av en svala. Katter är ljuvliga och djävliga...


Dagens gröna - Lussekatter med klös
Släng ihop degen ikväll med kall degvätska och låt den vila i kylen tills i morgon bitti då snurrar man ihop nybakade lussekatter till frukost. När deg får läsa länge blir bullarna mer aromrika och saftiga och man behöver inte lika mycket jäst. Siktat dinkelvetemjöl är mycket nyttigare än vanligt vetemjöl, protein- och mineralrikt. Natten går tunga fjät...



Långjästa lussebullar
1 dl agavesirap (från en kaktus, mineralrikt och med lågt GI)
eller vit sirap eller 1 dl socker
1/2 gram saffran
lite rom eller rom-essens

3 dl mjölk
1 ägg

25 g jäst

cirka 10 -12 dl siktat dinkelvetemjöl eller ekologisk vetemjöl
 russin

1. Rör ihop sirap eller socker med saffran och lite rom eller rom-essens
2. Vispa ihop mjölk och ägg i en stor skål.
3. Rör ned saffransblandningen och så mycket mjöl att det blir en smidig
och något fuktig deg.
4. Täck med plast och ställ i kylen.
5. På morgonen knådar man degen och snor ihop lussekatter och trycker ned russin här och var.
Låt gärna russinen ligga i blöt en stund i vatten, rom eller rom-essens - då bränns de inte i ugnen.
6. Mums!












torsdag 11 december 2014

Grön julkalender - rödkål och sorg

Ibland är dagarna tyngre. Än annars. Från vilken källa kommer glädjen och lusten, det som gör att allt känns lätt och roligt - till och med att dra ut soptunnan till stora vägen? När man skuttar upp och springer en mil, sätter en deg och diskar en jättedisk. Var finns den källan?  För det kommer dagar när allt plötsligt får ett skimmer av meningslöshet och glittret försvunnit. Då är det tungt. Vad är meningen när tiden går så fort och tar ifrån oss allt vi älskar? Det undrar man de dagarna. Jag har mitt lilla knep att försöka nå tillbaka till källan och det är att vara i görandet! I den stund man fastnar i sorg och ensamhet och stannar där och funderar och grämer sig och grottar in sig i själva känslan förstärks liksom allt. Befästs och blir värre. För mig lättar molnen när jag tvingar mig in i rörelsen och gör. Jag sorterar tvätten, tvingar mig att leta fakta till en artikel, pressar mig att ringa ett telefonsamtal och skriva ett mejl, gå iväg på ett möte fast jag inte vill. Springa eller cykla! För i själva rörelsen och görandet väcks något till liv - som har en förbindelse till källan! Så! Bort med tankarna sorgsna hjärta - är nog det som gäller när vintern är ullgrå...


Dagens gröna rätt - handstampad rödkål med frukt
Kål är inte helt lätt att älska. Kål är egensinnigt och säreget till smak och konsistens. Men genom att blanda med frukt och nötter och stampa den mjukare blir den mer medgörlig. Har ni provat pumpakärnolja av pumpakärnor? En grön olja med underbar, pikant smak!

1 halvt rödkålshuvud eller ett litet
1 stor mango
2 päron
2 apelsiner
2 nävar rostade hasselnötter

3/4 dl pumpakärnolja (eller rapsolja eller olivolja)
1/2 dl citronsaft eller vinäger
3 msk honung
Lite torkad timjan, salt och peppar

1. Skär rödkålen i små bitar och lägg i en stor skål.
2. Blanda samman olja, citron, honung och kryddor och häll över rödkålen.
2. Ta på plasthandskar och tryck och stampa på kålen med händerna, då mjuknar kålen och blir sååå mjäll och god! Det tar cirka 5 - 10 minuter.
3. Hacka all frukt i mindre bitar och rör ned den tillsammans med nötter i rödkålen.






onsdag 10 december 2014

Dagens gröna kalender - löparmysli och längtan

Att längta är så stort. Det finns en stor glädje i längtan, själva livet finns i längtans rymd. Jag längtar jul och massor med snö. Jag längtar att få ge bort mina julklappar och bjuda govänner på ingefärssoppa och tårta. Jag längtar nya längdskidor och en god bok. Jag längtar till Nora och till New York. Jag längtar Downtown Abbeys julupplaga och nybakad saffranskaka. Jag längtar att på nytt kunna springa 20 km på en öde skogsväg och jag längtar ett par nya New Balance löparskor. Jag längtar...



Dagens gröna rätt - Löparmysli
Att göra sin egen mysli är enkelt och man är så fri att göra sina alldeles egna blandning! Här en mysli med mycket protein och både snabba och långsamma kolhydrater! För snabba och långsamma löpare!

7 dl havregryn - nyttiga fettsyror
2 dl quinoaflingor - mycket protein
1 dl solrosfrö - nyttiga fettsyror
1 dl havrekli - hjärte-nyttiga fettsyror
100 g hackad mandel - nyttiga fettsyror och viktig magnesium
50 g hackade paranötter - viktig selen
1 tsk kanel
1 tsk kardemumma

2 dl vatten + 1/2 dl rapsolja + 2 msk honung

1 dl krossade linfrön - nyttiga Omega-3 fettsyror
1/2 dl chiafrön - Omega 3 i massor och protein
100 g torkade blåbär - mycket antioxidanter
100 g gojibär - mycket antioxidanter och protein

1. Rör ihop havregryn, quinoa, solrosfrö, havrekli, mandel, paranötter, kanel och kardemumma och lägg på en stor ugnsplåt.
2. Vispa ihop vatten, olja och honung och häll över mysliblandningen och blanda noga.
3. Rosta myslin ugnen i 200 grader cirka 10 - 15 minuter. Rör om då och då så att det inte bränns.
4. Låt svalna och rör ned linfrön, chiafrön och torkade bär.
5. Lägg i vacker burk.
6. Bra julklapp!


tisdag 9 december 2014

Grön julkalender - stubbar och grönkålschips

Jag har tappat kontrollen, kan inte hitta min väg. Inne i hjärnan vill systemet för orientering i rummet inte arbeta. Fäster blicken på nya hållpunkter och tror plötsligt att jag vet vad jag är för att ni nästa sekund upptäcka att den insikten förvrids som i ett kalejdoskop. Allt det kända och trygga är kaos. Jag går nämligen på ett hygge på vårt berg söder om huset där det tidigare växte himmelshöga granar. Här fanns våra stigar med mattor av björnmossa och här var stilla trollskog och porlande bäckar. Granarna var tysta och trygga som gamla fiskarfarbröder som visste vad livet var och gav tröst bara genom att vara till. De susade, beskyddade och doftade. Så en dag kom pansarvagnar och slet hela landskapet i stycken, mossan revs bort, träden föll likt stupade soldater och älgarna flydde. Ängarna intill blev till kyrkogårdar för timmer. Tro inte att jag bara är en romantiker, för en stor del av Sveriges skogar har blivit till ekologiska öknar och det biologiska livet bland mossor och baggar har trasats sönder. Naturskyddsföreningen har mycket att säga om den saken. Vi giriga människoknytten måste utveckla ett hyggesfritt skogsbruk där skogen efter avverkning ännu fungerar som en skog. För mig och dig.För   älgarna, grävlingar och insekterna...och tomtarna?




Dagens gröna rätt - grånkålschips
Grönkål är superfood! Jag köper alltid en hel säck i den lilla bedårande butiken Potatiskällaren i Kungsbacka. Det räcker till soppor och pizzor. Pajer och sallader. Bröd och smoothies. Och kanske lite grönkålschips, det nya innegodiset! Snabbt och enkelt. Kålväxter innehåller så kallade indoler och isotiocyanater som skyddar mot olika sjukdomar. De innehåller också svavelhaltiga ämnen som är bra mot inflammationer. Allt detta undergörande förutom antioxidanter och mineraler och vitaminer...Du milde tid!

Ett knippe grönkål
2 - 3 msk olivolja
1/2 tsk salt
chiliflingor

1. Skölj grönkålsbladen, skär bort de hårda delarna.
2. Torka bladen eller slunga dem torra. (cirka 2 liter blad)
2. Riv bladen till mindre, lagom stycken och lägg dem på en ugnsplåt.
4. Häll över olja, salt och chili och rör runt ordentligt så att bladen suger upp alla olja, salt och kryddor.
5. Rosta i 180 - 200 grader cirka 10 - 12 minuter, de blir lite bruna.

måndag 8 december 2014

Grön julkalender - grillad italinesk polentakaka

Många tycker att sallad inte mättar tillräckligt, men då har man inte spetsat salladen med näringsrika och mättande ingredienser som rejäla rostade brödstycken eller brödkrutonger. Eller ostbitar och nötter. Eller fullkornspasta och polentakaka. Polentakaka är en kaka bakad på polentagryn som är solgul, glutenfri och grovmalen majs. Först gör man en gröt som sedan plattas ut till en kaka och som grillas i ugnen. Den grillade kakan skärs i kuber som förädlar sallader. Solgult och underbart!
Dagens gröna rätt - Grillad polentakaka
3 1/2 dl polentagryn
9 dl vatten
2 vegetarisk buljongtärningar

10 soltorkade och finhackade tomater i olja
100 g hackade valnötter
1 finhackad purjolök
100 g ost, hårdost eller Fetaost, i små tärningen eller riven
salt och peppar
oliv- eller rapsolja att pensla med

1. Koka upp vatten och buljongtärningar och rör ned polentagrynen, låt småkoka cirka 8 - 10 minuter.
Rör om nästan hela tiden så att det inte bränns vid.
2. Tag av kastrullen från värmen och rör ned tomater, nötter, purjo och  ost.
3. Bred ut gröten till en par cm tjock, rund kaka på en smord plåt.
4. Pensla kakan med olja och grilla i ugnen några minuter tills kakan fått lite färg.
4. Ät kakan som tillbehör eller som bufférätt eller släng den skuren i bitar i en sallad.

lördag 6 december 2014

Dagens gröna - fruktsallad i saffranslag

Livskraften finns i färgerna, i det röda och blå. I det gröna och gula. I dem finns motkrafter mot oxidationen som hotar våra celler och vår hälsa. Oxidationens nedbrytning i vår kropp pågår ständigt och hotar oss, vi rostar liksom och det skapar sjukdomar. Mot-oxidanter är det som smörjer och beskyddar, eller som vi kallar dem anti-oxidanter. Kroppen bildar egna men de flesta kommer från frukt och grönt. En citrussallad är en smak av ungdomens källa!

Dagens gröna rätt - Stor fruktsallad i saffranslag
Frukter är antioxidantrika, men till och med sockret här är rikt på antioxidanter! Kokossocker kommer från kokosblommans nektar och har lika mycket antioxidanter som grönt te och ett mycket lågt Glykemiskt Index. Och smakar ljuvligt! Använd ekologiska frukter, speciellt vindruvor och bananer är mycket hårt besprutade. (En period avrådde Livsmedelsverket barn från att äta druvor från Cypern!) I många stora snabbköp finns det numera endast giftfria bananer att köpa. Allt kommer att bli så bra!


Sockerlag
1/2 liter vatten
2 dl kokossocker
1/2 gram saffran

Fruktsallad
3 äpplen
3 päron
3 bananer
3 apelsiner
2 mangofrukter
100 g hackade valnötter
100 g hackade dadlar

1. Koka upp vattnet och rör sedan ned socker och saffran, vispa tills sockret smält. Låt svalna.
2. Skär och hacka all frukt i små bitar och häll över saffranslagen. Man kan självklart ta vilka frukter man vill, ibland blandar jag ned gurka och rucola i fruktsalladen!
3. Gott till är vispad mascarponeost, en italiensk krämig färskost.

EFTER BARA NÅGON TIMMA SER MAN SPÅREN AV OXIDATION!




fredag 5 december 2014

Dagens gröna - Dillinlagd aubergine

Det är något med medmänniskor. Utan er vore jag ingenting, absolut ingenting. Vem skulle jag arbeta för, laga middagar till, prata med, bråka med, gråta inför, göra bort mig inför, längta till, köpa gåvor till...Vem skulle läsa min blogg? Vem? Hur skulle livet på Jorden se ut om jag vandrade omkring här mol allena. I en nyutkommen bok om ensamhet kan man läsa om människans absoluta behov av gemenskap för att överleva och det behovet finns i bråddjupet av våra gener. Ännu. Det var ju därför vi en gång överlevde på savannen, för att vi var beskyddade av gruppen! Nu lever vi i en högteknologisk supervärd där allt kan hända på ett ögonblink och vi känner oss oövervinnerliga och geniala. Men mitt i allt det surrealistiska livsbruset anar jag ändå vem vi alla är i botten. Bara vi får ett strömavbrott får vi känna av vår skörhet. Vårt liv på Jorden är egentligen en bräcklig vandring på nattgammal is. Denna ödmjukhet borde omfatta även djuren; varelser som kan känna både glädje, smärta och moderskärlek. Man borde titta dem djupt i ögonen och säga - jag är försiktig med er. Allt är andlöst och obegripligt.


Dagens gröna rätt - Dillinlagd aubergine
Inläggningar med olika grönsaker är så lätta att göra och så goda och alldeles ljuvliga smårätter på ett julbord. Det här är en av mina favoriter.

3 auberginer (cirka 500 g)
1/2 dl olivolja
havssalt
3 dl grekisk yoghurt
en rejäl knippa dill eller ett paket djupfryst
2 rödlökar skurna i ringar
1 - 2 rivna vitlöksklyftor
2 msk senap
örtsalt
svartpeppar

1. Skala auberginerna, skiva dem till 2 cm breda remsor och skär sedan 5 cm långa bitar av remsorna.
2. Lägg bitarna på en smord plåt och pensla med olivolja. Strö över lite salt.
3. Grilla auberginen i 225 grader cirka 10 - 15 minuter, till de fått färg. Låt svalna.
4. Blanda grekisk yoghurt med dill, rödlök, vitlök, senap, örtsalt och peppar till jämn sås.
5. Rör ihop auberginen med såsen  och lägg i en glasburk. Håller minst en vecka.




torsdag 4 december 2014

Dagens gröna - Latmansbröd

Jag älskar att baka med surdeg! Det är långa tider för olika jäsningar när underbara och godlynta bakterier växer till för hälsa och livskraft, men under jästiden gör man ju annat, man arbetar och tränar och postar brev. Själva arbetsinsatsen är inte mycket längre än vanligt bröd. Riktigt bröd skall nämligen vara långjäst för att kroppen kan då ta upp sädens olika mineraler mycket bättre och syrligheten ger surdegsbröd ett lågt Glykemist Index. Och så känns surdegsbröd gediget och bastant. Långt, lång ifrån snabbköpens väderspända och dästa bollar. Men just den 4 december är receptet inget surdegsbröd! (Det kommer!) Ibland måste man hasta i livet, speciellt jultid, och  göra undantag och då passar ett latmansbröd! 


Dagens gröna rätt - Latmansbröd
Jag älskar att förädla! Att blanda i något extra eller annorlunda och i detta latmansbröd använder man en valfri brödmix. Men saken den - vi skall förädla!

1. En påse brödmix helst ekologisk och allra helst med surdegskultur.
2. Tillsätt nötter, torkad frukt och julkryddor efter och smak, till exempel:
1 - 2 nävar torkade gojibär
1 - 2 nävar hackade, torkade dadlar
1 - 2 nävar hackade valnötter
1 - 2 nävar hackade paranötter
1- 2 msk rivet apelsinskal (ekologisk förstås!)
1 tsk kanel, om man tycker om det.
Uppvispat ägg att pensla med.
Lite pumpafrön eller chiafrön.

Blanda ihop nötter, frukt och kryddor med brödmixen och följ paketets anvisningar.
Låt gärna brödet/bröden jäsa i en vacker korg innan de försiktigt stjälps över på en plåt.
Eller baka  i rund sockerkaksform.
Pensla bröden uppvispat ägg eller vatten före gräddningen och strö frön.

   

onsdag 3 december 2014

Dagens gröna - Chiapudding med äpple

Det finns en liten blommande växt, Salvia hispanica, i Mexiko vars frön är så rika på nyttiga fettsyror, fibrer och mineraler att de använts i tusentals år för uthållighet och styrka bland himmelshöga berg av aztekena och mayafolket. Chiafrön är nästan en helt komplett vegetabilisk källa till både protein och de viktiga Omega 3-fettsyrorna. Eller som vi människoknytten i nutiden säger: superfood! Bara ett par matskedar chiafrön ger massor med kalcium och hela dagsbehovet av Omega 3. Fröna kan ätas som de är i mysli, bröd och gröt. Eller så kan man göra en alldeles undergörande chiapudding. Ett perfekt återhämtningsmål efter löpturen eller långpromenaden!



Dagens gröna rätt - äppelchiapudding
Det är så lätt att göra chiapudding och så lätt att variera. Ett par dl vätska och bär eller frukt får svälla tillsammans med chiafrön. Superpuddingen behöver dra i några timmar för fröna sväller mycket och det bidrar till både konsistens och mättnad. Superbra!

2 1/2 dl vatten
3 - 4 msk chiafrön
3 - 4 äpplen
1 - 2 msk kokossocker eller rårörsocker
2 tsk vaniljsocker
1 - 2 tsk kanel
1/2 tsk kardemumma

1. Koka upp vatten i en kastrull.
2. Skär äpplena i bitar och lägg i det kokande vattnet. Låt koka 1 - 2 minuter.
3. Dra kastrullen från värmen och rör ned chiafrön, socker och kryddor.
4. Låt puddingen stå och vila i 3 - 4 timmar.











.

tisdag 2 december 2014

Dagens gröna - Het julkorv!

Det finns de som retar sig på att vegetariska maträtter bär samma namn som kötträtter, att man efterliknar kötträtter som sojakorv, morotsbiffar och griljerad  kålrot. Fast jag har svårt att förstå varför man hänger upp sig på det, det är väl utomordentligt trevligt! (Som Horace Engdahl en gång svarade efter massiv kritik när det kom fram att Svenska Akademien hyrde ut sina lägenheter till närstående!) Korv är ju faktiskt en form och snitsel betyder avskuret. Orden kotlett (betyder revben) och biff (betyder oxe) kan ju tyckas mer tvivelaktiga, men ord får betydelseförskjutningar och visst är det i detta sammanhang utomordentligt oviktigt?! Man äter grönt för att det det bra för hälsan, människorna, Jorden, djuren och miljön. För dig och mig! För att det är roligt att leva för då får man se hur det går...





Dagens gröna rätt
Het julkorv
Konventionella korvar görs ju av malda djur och det fettet är ett mättat och hårt fett som lätt stelnar. När man gör korv av vegetabilier och vill att det skall stelna är den mättade kokosoljan bra. Kokosolja från kallpressade, färska kokosnötter är ett fett som tål upphettning mycket bra och som inte innehåller exakt samma uppsättning av mättade fettsyror som smör, utan en stor del i kokosolja är laurinsyra som sänker kolesterolet, stärker immunförsvaret och till och med lär förbrännas snabbt som energi, istället för att lagras i kroppen! Finns med och utan kokossmak. Rödbetor är riktig supermat, massor med antioxidanter och dessutom ökar de uthålligheten och minskar mängden mjölksyra i musklerna! 

4. msk kokosolja att steka i 
1 fint riven rödlök
5 - 6 rivna vitlöksklyftor
1 - 2 finhackade, starka chilirfukter
1 msk vegetariskt buljongpulver
chiliflingor
kajennpeppar

400 g fint rivna rödbetor
150 g riven getost eller Västerbottenost
30 - 40 g kokosolja utan kokossmak

1. Lägg kokosoljan i en stor stekpanna.
2. Lägg i rödlök, vitlök, chilifrukt, buljongpulver, chiliflingor och kajennpeppar och rör ihop och låt allt steka lätt på medelvärme ett par minuter. Krydda efter smak och glädje!
3. Rör ned rödbetor och ost.
3. Smält 40 -50 g kokosolja i en kastrull. (Kokosolja flyter redan vid 25 grader.)
4. Rör sedan ned oljan i rödbetsblandningen och blanda noga.
5. Om man vill göra en riktig rund korv kan man täcka en smal baguetteform med bakplåtspapper och fylla en eller två av rännorna med smeten och forma en eller två korvar.
6. Grädda i 200 grader cirka 30 minuter. Öppna luckan och dra i bakplåtspappret ett par gånger så att korven rullar runt och gräddas runt om. Har man ingen baguetteform kan man   baka smeten i en ugnsform.



måndag 1 december 2014

Dagens gröna rätt 1 december

Jag vill så gärna handskas varsamt med mina medmänniskor för gränsen mellan att döma och upplysa är hårfin. Sällan pratar jag om det faktum att jag inte äter djur och ännu mer sällan (av någon hänsynsfull och outgrundlig orsak) om djurens lidande. Jag vill ju inspirera och inte döma för blir jag för hård och dömande kan det få motsatt effekt och det gäller att tassa varsamt fram. Men min hulde man har så klokt sagt att den som är vegetarian har tänkt efter. Så är det. Det kan inte finnas någon som helst annan anledning till att hjärtegoda människor och släktingar och gudomliga vänner äter djur som plågats och vanvårdats i köttindustrier och under plågsamma djurtransporter - än att de inte tänkt efter! Det är så lätt att tro allt är i sin ordning och att Sverige har en djurskyddslag som befriar oss från skuld. För innanför plastfilmen där köttbiten vilar finns smärta och vånda. Livet för slaktdjur i Sverige är inget vi skall tro är ett gott liv: kycklingar far illa under trånga transporter med brutna vingar, grisar lever i trånga, sysslolösa liv på betonggolv och djur skriker efter ungar som tas ifrån dem. Svenska bönder skickar numera ofta grisar till Tyskland för slakt, vilket ger längre och plågsammare transporter, EU:s inre marknad ser nämligen djur som vilken vara som helst som transporteras kors och tvärs över Europa. Minnet av den smärta och skräck som vi utsätter våra djur för i djurindustrin kommer att eka i många sekler efter att vi lämnat Jorden. Leonardo da Vinci lär ha sagt att slakt av våra medvarelser gradvis förstör medkänslan, den finaste känsla som människan kan uppbringa. En annan tänkare Pythagoras sa; att veta vad som är rätt och inte göra det, är den värsta fegheten. Visst är detta något att tänka på? Att tänka efter är stort!


Dagen gröna rätt
Nötfärsbullar (av hasselnötter)
Ögonbryn höjs när jag bjuder på nötfärs! Men att göra färs av olika malda nötter och fröer
är alldeles underbart gott. Hur lätt som helst. Släng några rejäla nävar av olika sorters nötter och fröer i en matberedare tillsammans med lök, kryddor och ägg och forma till bollar. Stek i ugnen eller i smör i stekpanna. I detta recept blandar jag i ris. Välj kryddor efter humör och smak. 

cirka 40 små bollar
3 dl råris
1 msk olivolja eller smör

200 g hasselnötter, helst ekologiska
2 kokta potatisar (ca 250 g okokta)
1 dl flytande, smakrik och vegetarisk buljong
1 dl djupfrysta eller hackade färska örter.
havssalt och svartpeppar.
Eller någon smakrik currypasta!
Torkad frukt som hackade aprikoser eller blåbär är också gott att blanda i!

1. Skölj och stek sedan riset i olja eller smör och koka det efter anvisningar på paketet.
2. Mixa alla ingredienser i en matberedare till en jämn smet. Rulla bollar och stek i smör eller olja på svag värme.




 

söndag 30 november 2014

Grön julkalender

Min blogg Djupa Andetag blir nu under en månad till en adventskalender. Varje dag fram till julafton vill jag servera ett recept på Grön Vegetarisk Julmat, för att inspirera till mer grönkål och mindre skinka. Mer rotsaker och mindre sylta. Alltså mer grönt och färre djur på julbordet. Det är något konstigt med juletiden, för varje år när jag kastar ut den känner jag en svävande lättnad över att bli befriad från barr, mörka linnegardiner och allvarsamma ulltomtar. Bort, bort -  in med ljus och lätthet och jag undrar hur jag klarat av den mörka årstiden, från med nu vill jag alltid ha sommar, spetsgardiner och hundkex i glasvas. Men solen rör sig runt och solen och en dag är man oåterkallelig där igen, i ismörkret. På nytt är det alldeles underbart med granar, mörker och röda bordslöpare. Så förunderligt...

Dagens recept
Råris à la Malta
(8-10 portioner, minst)
Ris à la Malta är ingen efterrätt för mig, inte efter ett julbord i varje fall, men efter en lätt soppa är den perfekt eller som mellanmål efter träningen. Med råris istället för vitt ris och valnötter och torkad frukt blir det en rätt med mer klös. Och mer fibrer, mineraler och nyttiga fettsyror!

4 dl råris
2 msk smör
5 dl mjölk + 5 dl vatten
lite havssalt
1/2 - 1 dl rårörsocker
2 msk äkta vaniljsocker
5 dl vispgrädde
150 g torkade, osvavlade aprikoser eller dadlar
150 g hackade valnötter

1. Skölj råriset och stek det lätt med smör i en stor kastrull.
2. Häll på vatten och mjöl och låt småkoka under lock 45 - 60 minuter.
Passa riset nog tills lagom nivå av kokning uppnåtts, riset pöser lätt.
Rör om i riset ett par gånger så att det inte fastnar i botten.
3. När vätskan kokat in i riset rör man ned allt socker och låter riset svalna.
4. Vispa grädden och blanda med riset.
5. Hacka torkad frukt och nötter och blanda ned i gröten.
6. Mums



torsdag 27 november 2014

Kalla fötter!

Förkylning är inget att leka med.
Ibland får jag för mig att det finns en kollektiv, liknöjd inställning till förkylningar, att de inte är så mycket att orda om. 
Ibland får jag för mig att en del människor inte tycker att det spelar roll om man får en förkylning. 
Ibland får jag för mig att många knappt märker att de är förkylda. Jag har ju tränat hårt hela mitt liv och jag kan säga att jag märker när jag blir förkyld. 

Jag har alltid flytt förkylda människor som farsoten (det gör ju alla idrottare!) för en förkylning gör mig till en halv människa. Jag kan inte träna och sova och jag skriver hjälpligt en krönika eller skalar palsternackor. Jag går från vältränad till ett vrak på några få timmar. Så där håller det på, kanske i ett par veckor och det finns heller ingen gyllene morgon när man vaknar och är helt frisk. Nej, själva tillfrisknandet är en process i sig, ofta lika lång som själva infektionen. De första träningspassen befinner man sig i en twilight zone - mellan sjukdom och hälsa och benen är tunga som gärsgårdsstenar. I detta skymningsland befinner jag mig nu efter nästan två veckors förbrukning av pappersnäsdukar och olika naturmedel. En förkylning stjäl livskraft, tid och pengar och kan orsaka följdsjukdomar och till och med hjärtfel. Med en husflugas envishet finns det de som menar att man inte blir förkyld av nedkylning, men det gäller inte mig. Och faktiskt läste jag nyligen att engelsk forskning visar att kalla fötter sänker immunförsvarets kapacitet. Så det så. Handsprit och försiktighet är det som gäller. Livet är inga lätta saker.

onsdag 29 oktober 2014

Varje individ - ett liv

Det är sista kilometern på morgonens träningspass. Skogarna skimrar i guld och brons och det är smärtsamt vackert och vemodigt. Då ser jag plötsligt en liten bergfink hoppa bland höstlöven vid vägkanten, jag stannar till och den flaxar då över vägen. Jag följer efter, den ser inte ut att må bra och jag lyckas ganska enkelt fånga den. Några få gram av liv i fjäderdräkt. Där inne slår ett hjärta, där pågår en metabolism! Dessa få gram – ett helt liv! Jag får hem och bära den så försiktigt, som den sprödaste kristall. Fågeln får sedan tillbringa dagen på en handduk i en korg med lock och så några hasselnötter och löv för att känna sig hemma. På eftermiddagen tänker jag att jag nog kan släppa ut den, se om den kan flyga. Men något stoppar mig, kanske är det den hårda blåsten,  men jag väljer att åka till Fågelcentralen i Säve, när jag dessa dagar ändå bor och verkar bara ett par mil därifrån. Fågelcentralen i Säve är en gudabenådad inrättning, de har stora voljärer och massor med burar där trafikskadade ugglor och vingklippa svanar får läka ut och där har tusentals fåglar räddats från död och sjukdom. Tack för Fågelcentralen i Säve! Just där sladdar jag in tillsammans med min lilla höstfärgade bergfink. Kungen av Fågelcentralen  är ornitologen Tommy Järås, som själv bor där, om än inte i en voljär utan i ett hus. Jag betraktar denna bergfink som en individ och har svårt att, som en vän sa till mig en gång, betrakta fåglarna som ett kollektiv. Men jag ser alltid individer. Varje individ, oavsett om det är en bergfink eller människa, har sitt värde och sin längtan. Denna bergfink vill säkert sväva på höstens solstrålar, njuta  av bokollon och flyga mellan himmel och Jord. Tommy Järås undersöker finken och drar i klor och vingar och tittar den i ögonen. Det är så skickligt och rutinerat att jag nästan slutar att andas. Diagnosen är svullna ögon och svullen hjässa, antagligen har den lille vännen krockat med en bil. Ett avsvällande (och dyrt!) medel sprutas in i den lilla näbben med hjälp av en spruta och bergfinkshannen som tumlar och går lite ryckigt får en egen bur. Med sina hasselnötter på golvet. Prognosen är inte god, säger den gode Järlås. Jag tackar och är så ödmjuk inför allt detta och bergfinken får en egen journalanteckning och ett nummer! 945! Nu kan jag ringa och höra hur fågelpojken mår. Varje individ, ett liv…

Fågelcentralen i Säve, Göteborg, är helt beroende av bidrag och donationer för att kunna driva verksamheten. En stor inkomstkälla är försäljningen av deras fågelalmanacka. www.fagelcentralen.se


söndag 26 oktober 2014

När allt brister

Klockan är inte fem i tolv, hon har börjat slå de första, dova ödesmättade slagen. Vi bor i en liten skyddad, stormrik del på jordklotet.Vi är så lyckligt lottade och proppmätta att vi inte kan omfatta det. Inte förstå. Bortskämda sitter vi vid dignande bord och småflinar och tror att allt skall ordna sig. WWF, Världsnaturfondens rapport Living Planet 2014, som beskriver planetens tillstånd, visar att Sverige är den tionde största miljöboven på Jorden. Vårt så kallade ekologiska fotavtryck (den markareal som krävs för att producera varor och ta hand om avfallet) är både stort och grumligt och därför passar vi på att utnyttja andra fattiga länder. Och djur. Antal däggdjur på Jorden har minskat med nästan hälften sedan 1970 och noshörningen som saktmodigt vandrat på Jorden i 60 miljoner år är på väg att utrotas av människan. Vi måste sätta oss ned på en sten och fundera på saken, fatta att det i slutändan handlar om vår egen existens! Existens! Smaka på det ordet och det svindlar. Ekosystem har krossats för att vi vill handla billigt och mycket. Naturen är för många endast en trevlig plats att ha picknick på, inte tänker man på ekosystem och åkergrodor när man spelar golf. Skogshyggen bildar stora ekologiska öknar i vårt land, hur många funderar över det?  Eller att Jordens vattenlevande djur har minskat med 76 %? Och havslevande fiskar med 39%? Alla beslut är viktiga nu. Det är nu det gäller. Mina och dina små beslut i vardagen är grunden, där kan vi börja. Man kan inte göra affärer eller bygga nya kök på en död planet. Naturen är vårt urhem och egentligen vår enda livförsäkring. Vi går på nattgammal is och när allt brister, då har inte Ica Maxi öppet.  

fredag 29 augusti 2014

I dödens käftar

 Vår katt Tindra är mjuk som molnen, spröd som fjärilen på blomman och full av tillgivenhet. Hon är avslappnad som en trasdocka i ens famn, spinner högljutt av vällust och dryper av kärlek. Och så. Vill ni veta en hjärtskärande hemlighet? Hon är en lustmördare! Hon bollar lustfyllt med sina halvdöda offer och knäcker med glädje nacken av en fågel. Inte för att hon behöver mat, hon får minsann massor med Pussi och torrfoder med ett kilopris som vida överstiger kravodlade apelsiner. Idag när jag satt och skrev kom hon jamande bakom ryggen, för att hälsa, trodde jag. Men det hon ville var att stolt visa upp sin senaste jakttrofé; en liten späd gulärla i hennes sylvassa käftar. Jag flög upp från stolen och Tindra rusade bakom en byrå, som jag genast drog fram och avslöjade den lilla pälsuslingen. Jag  lyfte upp henne och den lilla ärlan blev då liggande på golvet, blöt och flämtande. Den andades! Den levde! Jag tog den i mina händer, gav den healing och såg den djupt in de skräckslagna mörka ögonen. En stund senare lade jag fågeln försiktigt på en hög torrt gräs i ett miniväxthus och efter en timma lyfte den från mina händer på starka vingar ut i skogen. Fredagens mirakel…Anders berättade att en man sagt till honom att katter inte kan hjälpa att de jagar. Precis lika lite som ett träd kan ta ansvar för att någon klättrar upp i trädet och faller ned. Det tåls att fundera över…

måndag 18 augusti 2014

Vem fyller år på samma dag som du?

Känner du att din födelsedag är eljest? Att just den dagen i almanackan bär ett skimmer? Så barnslig är jag. Som om den 14 augusti skulle höja sig över mängden av dagar, som om hela världen då håller andan av förväntan. Egentligen firar vi ju inte hur gamla vi blir, utan att vi är födda. Att vi får leva ett liv på Jorden och springa i skogen, cykla till ICA, baka jordgubbstårtor och dela framgång och strid med andra. Dessutom har lyckans fe svept sitt trollspö över oss här i Norden. Vi nu. Utan krig, ebola, terrorism och fattigdom. Jag får ta många djupa andetag när jag försöker tänka på motsatsen. Då blir det isande kallt.

Jag har ett litet kusinbarn som heter Julia och som är född på samma dag som jag! Att dela samma födelsedag har också ett speciellt ljus, som om man är sammanlänkad på något trolskt sätt. (Vad vet vi om allt?) Mina egna sanslöst ovetenskapliga undersökningar visar på att det är ganska vanligt i familjer, att man delar födelsedag med någon närstående. Jag är långt, långt ifrån någon matematiker men 1 på 365 verkar inte vara någon högoddsare; för varje ny släkting är chansen 0,27 %. (Julias mamma delar förresten födelsedag med sina två syskon)  Nu är Julia synnerligen begåvad, hon kunde sjunga Blinka lilla stjärna när hon var två år. (Fjärran lockar du min syn!!!) 
Nu fyllde hon tre och det vällde in gäster med paket och födelsedagsbarnet kilade runt som en skogsmus bland papper och kartong. Vi hade väntat diskret med att ge vårt paket, så hon inte skulle svimma av all uppmärksamhet, för hon kunde omöjligt ha koll på vem och vad  mitt i allt tjohej. Så! Mitt i paketyran kom hon plötsligt fram till mig och tittade mig mystiskt in i ögonen och sa; Haj du nån pesänt?! Hon hade full koll i sin lilla skarpa hjärna. Jag tappade andan. Så idag tittade jag Anders djupt in ögonen och sa; haj du nån pesänt?! Det är nämligen min namnsdag idag…



söndag 10 augusti 2014

Augusti är ockrafärgad!

Träningspass på morgonen . Sex mil före frukost och medhavd proteindryck. Världen är nytvättad och ren och augusti är så betagande vacker, tänk bara på de ockrafärgade stubbåkrarna och hedarna som brinner i purpur. Tänk om det är vemodet som vilar i dimmorna och fukten som på något sätt förhöjer skönheten. För nära avsked händer något med oss. Intill döden och det oundvikliga blir vi ödmjuka och inser hur mycket vi älskat. Sommaren på upphällningen. På det vill man inte tänka, men det finns där. Det gör det. Vid medeltidskyrkan i Landa kyrka (byggd när Halland var danskt!) fyller vi på flaskorna med kyrkogårdsvatten och äter en halv energikaka. Portarna till kyrkan står öppen och det hörs orgelspel från den tidiga morgonens gudstjänst. Så fick vi både lite andlig och lekamlig spis. I väg. Hög fart. Hjärtat pumpar på: syre och näring till alla muskler. Det syrefattiga blodet far iväg till lungorna och blir på nytt syrerikt. Runt. Runt. Kroppspulsådern, artärerna och kapillärerna. Det svindlar när jag tänker på det maskineriet.  Augusti är ockrafärgad och det brinner i världen och Västmanland. Och jag kan bara göra så gott jag kan. Det skulle nog bli rätt bra om vi alla gjorde så gott vi kunde...


lördag 19 juli 2014

Efteråt är en annan tid

En prunkande julimorgon, fem mil på cykel före frukost. Djupa andetag och rallarrosorna gör vågen i dikeskanten. Allt är ohyggligt vackert. Men allt är också ohyggligt skört. Livet till exempel. Vi behöver tänka på det innan det värsta har hänt. Denna morgon, klar som kristall, såg jag en död gröngöling vid vägkanten och insåg att den var en smärtsam symbol för människans hialösa framfart på Jorden. Snabb mat, snabba bilar och snabba klipp. Det är vi det. Allra grymmast är vi på vägarna, där finns ingen hejd. Där tar vi ursinniga risker och spelar roulette med liv och människohjärtan som slår. När jag själv kör bil tänker jag på tiden efteråt, när det värsta kanske hänt. Då kan jag besinna mig och sänka farten. Efteråt kan nämligen allt vara för sent, då kan alla klockor ha stannat och hjärtan slutat att slå. Tänker man på det, ja då besinnar man sig på vägarna och då händer sällan det värsta. För efteråt är en annan tid. 

lördag 5 juli 2014

Ett skri i natten

Man vet så lite om hur allt fungerar, om livets knypplade mönster. Vid vårt hus i skogen är naturen nära; grävlingars skri och fåglars vingslag och jag är bara en liten människa som tänker som en människa. Sent igår kväll hördes skriande dödsångest ute på ängen och jag blev först rädd att det var vår katt som var i fara. Men det lät nog inte som en katt, det gjorde det inte, men jag tassade ändå skyndsamt ut ibland långgräs och tistlar. Skriet böljade runt och katters slagsmål kan man ju avbryta genom att klappa händer och skrika – så det gjorde jag.  Skriet slutade. Och i det smeksamma sommargräset sprang då något brunt rakt emot mig! Först trodde jag att det var en hare, men djuret som sprang rakt mot mig var ett litet rådjurskid! Litet, storögt och prickigt kom det mig till mötes som en hund. Jag stannade. Kidet stannade. En meter mellan oss men också en evighet, för en enda sekund vände jag blicken bakåt och sedan det var borta. Hallonsnåren var ogenomträngliga och där inne måste det ha gömt sig. Varför hade kidet sprungit mig till mötes? Hade jag avbrutit något förskräckligt? En räv som letade kvällsvard? Var fanns mamman? Långt bort i skogen hörde jag ett rådjur skälla. Kunde det vara mamman, men hennes skall försvann allt längre och längre bort. Jag lufsade tyst hemåt. Nästa morgon gick jag ut på ängen och väckte då upp ett vuxet rådjur som skällande sprang sin väg in i skogen utan kid. 
Naturen ordar allt själv. 
Den behöver inte mig. 
Varför skall jag då lägga nosen i blöt?
Men kunde jag gjort något mer?  
Något annat?
Kan mamman hitta sitt kid igen? 
Kan rävar bli vegetarianer?

fredag 27 juni 2014

Vägen till Italien!

Vägen är mödan. Men Vägen är också livet. Visst är det fiffigt att sätta sig på ett flyg, skära ut ett stycke tid och landa någon helt annanstans! Man liksom bara hamnar på Lanzarote eller i München utan att ha upplevt vägen dit! Detta kan  jag trösta mig med när vi borrar oss genom Danmark, Tyskland och Österrike för att nå vårt mål i Dolomiterna i Italien.  Det är enformig och hetsig Autobahn där man får ha en hjärnkirurgs koncentration.  Det är urinstinkande och avgasmättade Raststätten. Det är trånga färjor som skramlar och dånar. Men mitt i allt kan jag begripa att jag lever och upplever VÄGEN! Min kropp ser förändringarna och fattar att den förflyttar sig. Väl inne i Österrike omfamnas vi av Alperna och livet får en annan dimension.  Höjderna och de klaustrofobiska dalgångarna. Vidderna och de fartgalna österrikarna. (Som har samma teknik med bilen i serpentinkurvorna som de har i svarta pisten. Ofta, ofta klarar de allt galant med en hel centimeter  till godo. Men rätt som det är hamnar de på kyrkogården, det kan man förstå om man går på en kyrkogård i Österrike. Det är sorgligt.) Men jag och Anders kom fram helskinnade till de magiska Dolomiterna. Hulde Anders blev sjuk på natten; vresig bihåleinflammation! Det är också sorgligt, ja rent av orättvist, vi har inte haft förkylningssjukdomar på ett par år. Poverino (stackars sate på italienska) SMS:ade svåger Hans. Två dagar kvar till cykelloppet Marcialonga och jag gjorde ensam  ett cykelpass idag, besteg ett, par tre bergspass och nuddade 
himlen!


fredag 6 juni 2014

Tack för Jón Karlsson!

Doktor Jón Karlsson är en go gubbe. När jag låg och väntade på att han skulle operera min baktass klockan 7,30 kom en sköterska och sa att han var i Stockholm (!!!) Men han kommer! Försäkrade de. Klockan 9,30 seglade professorn in i korridorerna, något hade väl trasslat till sig och då blev allt liksom förskjutet. Men doktor Karlsson är känd för att vara ytterst snabb, skicklig, fingerfärdig och oerhört älskad. Allt är naturligtvis förlåtet när man dagligen underrättar små underverk på Mölndals ortopediska avdelning och bryter på mild isländska.

Tack!
Allt är ordning och systematik, alla sladdar och lampor i operationsrummet gör mig yr och plötsligt förtvivlat rädd. Man lämnar sitt liv i andras händer när man lägger sig på ett operationsbord, det gör man. Innan jag försvinner bort talar några rymdvarelser ömsint till mig. Innanför alla beklädnader och bröstvärn hörs deras goda röster prata till mig om löpning. Så många där för att ta hand om min löparfot! Något i huvudet förlorar fokus och allt blir liksom flytande. Sedan ingenting. Jag vaknade, men efteråt minns man inte att man vaknat. Det har bara gått ett ögonblink. Eller en evighet.  Jag har ätit både Voltaren och morfin och ingen smärta finns. På eftermiddagen får jag träffa Jón Karlsson, han ser lite trött ut. Varje operation – ett lopp! Han har karvat bort ben i min fot, där det var trångt och tajt och nerverna efter alla ingrepp kommit i kaos. "Jag hyser hopp!" Sa Jón Karlsson. "Och jag vill inte se dig här mer!" 
Tack för Jón!
Tack för alla som strävar på ortopeden!
Tack för alla som önskat mig lycka och sagt så snälla saker på Facebook!

Så man kan brista i gråt…. 

söndag 1 juni 2014

Jag har fått ett brev från Sahlgrenska Universitetssjukhuset!

Alla smärtor
Det finns så många smärtor att bära. I livet. Små smärtor och stora smärtor och inte går det att gradera dem alla. Det finns alltid någon som lider mer och mitt lidande är inte större än någon annans, men det har varit mitt lidande. På nittiotalet blev jag felbehandlad i min fot, i min löpartass, som burit mig så många mil och gett mig både segrar och äventyr. Allt brast när jag var som bäst för att en läkare tänkte och gjorde fel och foten fick akutopereras och flera år av smärta och slitsamma juridiska strider följde. Vem bar ansvaret och vem skulle betala? Min elitklubb i storstaden Göteborg som jag tävlat för på SM- och landslagsnivå i många år hade så liten kunskap och vilja att allt hamnade mellan de berömda stolarna och inte ens försäkringspengarna föll ut. Under tio år fick jag betala av på banklånen som finansierat operationerna. Jag hade opererats på ett privatsjukhus av en av världens bästa ortopedkirurger. Men det krävdes fler och fler operationer och sammanlagt har jag gått i gips i ett femtiotal veckor, gråtit blod och benmärg, haft inflammerade handleder, fått bråck på det ben som varit gipsat och inkapslat, gått igenom åratal av rehabilitering, haltat mig genom vardagen och haft drömmar om hur det skulle kännas att kunna gå utan smärta. Att gå med normala steg i en affär, att kunna använda finskor, att dansa och att vandra. För att inte tala om att SPRINGA! Jag var en skadad havsörn som vacklade med bruten vinge på strandkanten och ovanför i allt det himmelsblå seglade alla friska, obrutna örnar. Jag tittade på dem. Brast i gråt.

Ny tid
Racercykeln blev mitt allt och jag blev landsvägscyklist. Smärtorna skar som laserstrålar genom foten och ortopedkirurgen valde att steloperera en liten led. Då blev foten snedvinklad och jag hade svårt att cykla när knät slog emot ramen.  Dag efter dag. År efter år. Dessa kamper. Fysiska, Ekonomiska. Juridiska. Men jag  har försökt att springa några få kilometer ett par gånger i veckan. Alltid. Det gör ont, men jag vill inte förlora känslan och förmågan. Jag tittar upp på havsörnarna. År 2010 fick jag så plötsligt träffa en fotkirurg och det han sa, orkade jag inte ta in i själen, men i det han sa fanns också en möjlighet. Alla ingrepp som gjorts i min fot var felaktiga, så arbetar inte en fotkirurg! Sa fotkirurgen. Jag föll och föll, men fick tag i en livlina där i fallet: Han kunde göra ett nytt ingrepp, rätta till mycket av det som ställts till. Så gjordes en extreme-make-over och foten sågades upp, hälen försköts i rätt riktning och senor och ligament fick trasslas till rätta. Foten rätades upp och en lång, plågsam rehabilitering under par år tog livskraft och örnarna tjöt uppe i det himmelsblå. Operationen hade lyckats, men så mycket smärta finns kvar, nu ännu ett par-tre år efter make-overn. Flera röntgenundersökningar har visat att det inte finns någonting som kan smärta, nerverna har liksom löpt amok i det mycket trånga området. Så i våras fick jag träffa en annan fotkirurg som var expert på den del av foten som plågar mig. Mötet var kort, ömsint och proffsigt. Han log. Han skulle tänka. Så kom ett brev från Sahlgrenska Universitetssjukhuset!

 ”Bästa Lena!  Jag har gått igenom dina röntgenbilder och jag tror att det finns en möjlighet att titthålsoperera dig för att få bort brosk, ben och inklämning. 
Med vänlig hälsning Jon Karlsson, professor.”

I morgon 2 juni kl 7 är min tid.

Örnarna svävar och himlen är så juni-blå.